Ja igår var det semeldagen och jag avslutade tisdagen med att åka nästan en timme in till downtown för att träffa svenska kvinnor i organisationen SWEA som jag gått med i. En "emigrant" vid namn Gunhild, som flyttade hit på 70-talet bjöd på kaffe och semlor. Som en liten surprise var vi även tvugna att smaka på lite bruna bönor och köttbullar först. Visserligen hade de flesta redan ätit kvällsmat, men en liten portion kunde man ju alltid ta. Det var inte igår man åt bruna bönor, och inte semla heller för den delen. Gott!
Var det trevligt då? Jovars, men kanske inte den kategorin jag skulle leta bland för att hitta nya vänner. De flesta i 60 års åldern och en del med botox i sina röda läppar, blonderat stripigt hår, något för stora tuttar och leopardmönstrade kjolar. Mitt i denna djungel fanns väl även en och annan "normal" svensson också. En tjej var där med sin medicinforskande man och bodde såklart mitt i stan, och en annan jag pratade med var gift med en amerikans man sedan sju år och hon var helikopterpilot. Ingen verkade dock intresserad av att pigga upp min vardag med barnen. Verkar svårt att hitta det man söker här. Samtidigt kan man ju inte förvänta sig att det ska bli som hemma heller. Är kanske lite bortskämd med att kunna titta ut genom fönstret för att se om nån är ute, eller titta ut och se att grannarna kommer hem från jobb och dagis, gå tre meter och knacka på och fråga om en lekstund. Riktigt så är det inte här. Och hur duktig jag än tycker att jag varit för att verkligen hitta nån så finns det ju en gräns för hur påträngande man vill vara. Måste ju nånstans förstå att folk har sitt och inte har behov av nya vänner. Tur att vi har öppna förskolan på fredagar i alla fall. Och att vi snart väntar besök...!!
Igår fick vi även den "andra önskningen" i ett paket hemifrån. Nya snuttetrasor från mormor och morfar. I paketet låg även nya strumpor med Alfons och Milla på och nya pennor. Glädjen var enorm!! Nu ska vi väl försöka hålla reda på dessa nya snuttetrasor, för jag är lika förvånad som morfar över hur bra vi är på att tappa bort saker. Det liksom bara försvinner...trasor, nappar. Sen har barnen tyvärr inte ärvt min storletar-talang så inget kommer till rätta igen. Nu gäller det att hålla reda på dessa.
Ska bara tillägga att jag kom hem ungefär 22,30 igår kväll efter en timmes bilfärd där jag var SKITRÄDD hela vägen. Inget hände såklart och det är ju stora vägar att åka på men började storgråta direkt jag kom hem och sa att jag aldrig mer ska åka själv så långt på kvällen. Haha, skitlöjligt egentligen, men det var skönt att komma hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar