Sportlov och magsjuka...

...är ingen trevlig kombo.

Fredag till tisdag befann vi oss i stugan och hade tänkt oss mycket mys, skidor, bastu och allt annat man kan tänkas göra på sportlovet. Med oss hade vi Erik, Karin och Majken.

Vi hann med lite av det, men även lite magsjuka.

Jag fick tyvärr två dagar förstörda pga detta men så kan det vara.

Tur att barnen klarade sig.

Så lite mys blev det ändå.

Och äntligen har vi egna spår här på Himmelfjäll. Bara att ta på längdskidorna och glida iväg i spåret. Vi fick några härliga turer.

 



Djurgården...

...var på plats i Borlänge för att möta Brage.

Och helt plötsligt har vi ju blivit DIF:are när farbror Mattias flyttat från Häcken i Göteborg till Stockholms stolthet.

För att dra vårat strå till stacken och den lilla lilla DIF klacken tog vi på oss tröjorna och drog till Domnarvsvallen.

Fotboll mitt i vintern, nja,...lite tokigt känns det.

 



Mitt i skidsäsongen...

...körde vi en träff med Hannas orienteringsgrupp.

Pulka och fika i Plättbacken.

Roligt att träffa alla klubbkompisarna i Tuna.

 

 



Jag och mina svägerskor...

... överraskade grabbarna på Alla Hjärtans Dag med middag på Broken Dreams.

 

Vi hade i smyg bokat bord och barnvakt och hela alltihop. Utan deras vetskap.
Inte så stort kan tyckas, men det är roligt att överraska.
Och jag tror de blev glada. Vägen till mannens hjärta går ju via magen sägs det.
Tror vi tog rätt väg i kväll.

Vickis fina Tuva...

...fyller 9 år idag.

Jag och Hanna blev bjudna på kalas till Mia som hade äran att få ta hand om Tuva denna dag.

Tänk att hon varit utan sin älskade mamma i två år. Två år!!! Vilket barn ska behöva det? Det är ju helt fel, så förbaskat orättvist. Om JAG saknar min bästa vän Vicki, hur mycket ska då inte hennes BARN sakna henne.

Barn glömmer ganska fort, så hur knepigt det än kan låta så kanske jag kommer ihåg henne bättre än vad barnen gör. Fan, det känns så jävla fel. Men vi får se till att de inte glömmer. Hjälpa dem att minnas. Och det gör jag så gärna, pratar gärna om henne. Tittar gärna på bilder och gamla sparade filmsnuttar.

Tillbaka till nuet; det är ju Tuva som fyller år idag!

Gissa om hon blev glad över att jag och Hanna kom på kalas. Kändes att hennes glädje var sann och jag blev berörd ända in i hjärtat. Vickis Tuva, Mias Linn och min Hanna, tre tjejer som är precis som vi en gång var. Hoppas ni också håller ihop och alltid kommer finnas där för varandra. Jag tror det.

 



Den här tjejen blir man....

... G L A D av att vara med.

Titta bara vilken söt tjej jag är faster till!

Love you Majken.

 

http://www.youtube.com/watch?v=YUZDopVBcaY&feature=player_embedded

 



Första pokalen...

...någonsin. Den första i livet.

Som de har väntat. Idag på Pjäxloppet i Sörskog fick de äntligen varsin pokal efter målgång.

S T O L T A - ja det är bara förnamnet.

Som vanligt när det är tävling kommer kämpartakterna fram.

Viktor nervöskissade före start, mamma fick pulsa ut i lössnön och det är inte lätt att ha bråttom med kisseriet när man har alla dessa skidkläder på sig. Det gick bra,  men både jag och Viktor låg där med snö upp till midjan och gapskrattade mitt i all start-stress.

Hanna körde sitt längsta tävlingsrace hittills, en tuff !! på 1, 5 km.

Därmed var de väl förtjänta av en varsin pokal.

Efteråt bjöds vi på lunch hemma hos farmor och farfar. På kvällen mello-mys hemma i soffan.

 



Sötstruten...

... Julia hälsade  på oss idag.

Å mamma Sara (min kusin).

Tänka sig att jag har sån bra hand med barn; det var nämligen bara jag som dög när Julia blev ledsen.

Men sen är hon ju sin mor upp i dagen också, hon var precis lika när hon var liten. Då dög ingen annan än jag heller :-)

 

 



Viktor och jag...

...körde cirkelträning hemma idag.

Trodde det var en barnvänlig hinderbana jag lovat barnen att fixa idag, men väl hemma efter dagis gjorde de klart för mig att det var RIKTIG träning vi skulle ge oss på.

Ok, bara att byta om till lämpligare klädsel.

Hanna tappade sugen rätt fort så jag och Viktor blev ensamma i "träningslokalen".

Jag blev trött.

Tror Viktor blev det också. Han förvandlades rätt snabbt till Starke Adolf :-)

 



En strålande vacker dag...

...på Ösjön. Skridskor och lite varm choklad.

Jag körde långfärds med Elin på boben efter mig, gick hur bra som helst.

Hanna och Viktor kämpade på med hockeyrören.

Fredrik tog en extra träningsrunda på eftermiddagen då förmiddagen innebar mest finåkning, och så fikat såklart.

 

 



Tävlingsnerver...

...ända ut i fingerspetsarna.

Hanna och Viktor hade bestämt sig för att åka Tunaloppet i Skräddarbacken.

Jag värmde upp med dem runt spåret. Hanna var sur och Viktor så entusiastisk.

Viktor kunde knappt vänta till starten gick, av med överdraget länge länge innan.

Hanna svårflirtad.

Tillslut händer nåt, Hannas humör vänder och allt verkar plötsligt jättekul.

Säkert pirrigt tidigare. Nervöst.

 

Starten går. Viktor kör först. Testar att skejta lite i första backen. Kämpar järnet.

Hannas tur. När hon kommer till mig längre in på banan kan hon inte dölja leendet.

Det gör mig glad i hjärtat att de ser ut att ha roligt, att de njuter.

Nöjda med medaljer runt halsen och trötta armar och ben åker vi hemåt.

När kvällen kommer har de bestämt sig; nästa helg kör de Pjäxloppet i Bjursås.

 



En pulkaeftermiddag...

...med fru Tynell Fyhr, William och Melwin.

Pulka, madrass, bob, trädklättring, lite fika och snack.

Å en härlig sol som sakta sänkte sig över stan.