Kulturell resa

Igår fick vi besök av Laura, som skulle undervisa mig och Fredrik i amerikansk kultur. Det var som att sätta sig i skolbänken igen och i en ytterst stökig klass, och ja ni fattar säkert varför. Hon lärde oss allt från amerikansk historia till hur människor beter sig och hur det amerikanska folket fungerar i vardagen. Och i och med att man fick den amerikanska historien till bakgrund så har man en större förståelse för varför man är som man är i det här landet. Och ja, landet är annorlunda, människorna är annorlunda. Det mesta är annorlunda. Och ja, jag tänker många gånger så som hon sa att jag skulle tänka; Vad i hela världen gör jag här??!!

Försöker som vanligt vända alla negativa tankar till något positivt, men det är inte alltid helt lätt. Såklart vill man att det här ska vara ens livs upplevelse, vilket det säkert kommer att bli också, senare när man tittar tillbaka på sitt liv. Men det är inte en dans på rosor varje dag, om jag ska vara ärlig. Hon berättade bland annat att man som par och familj kommer varandra väldigt nära under en sån här tid, men hon berättade också att risken för att äkta makar skulle gå skilda vägar efter en sån här tid är betydligt större än om man inte gjorde en sån här grej. Får väl försöka att utnyttja tiden till att lära känna varandra utan och innan och vända det till något bra så att man slipper inräknas i statistiken över par som går skilda vägar. Nu är det väl tur att man har varandra när allt inte är som en dans på rosor, det är ju då man verkligen behöver varandra. Det som är jobbigast för mig är väl bristen på vuxet sällskap. Att hitta vänner har varit svårare än vad jag trodde. Efter en liten svacka får jag försöka komma på rätt köl igen och ge mig ut på jakt. Å andra sidan kanske det är bäst att avvakta lite också, så man inte ger sig in i nån smittozon för svininfluensan. Kanske det bästa är att isolera oss här hemma ett tag.

Dagen blev väldigt lång så med pumpande huvudvärk tog vi en sen promenad så att både vi och barnen fick lite frisk luft. Sist men inte minst så skiter hela famljen blått efter att vi fått prova typisk mat från södern och bland annat blue-corn tortillias chips.

Blixtar och dunder

Alltså, jag säger det igen. Dessa åskväder är verkligen inte att leka med. De är hemska, gigantiska och helt otroligt otäcka. Brukar inte vara så himla ängslig när det gäller åska och blixtar, men det här...unbelivable. Men tack och lov har det inte pågått hela dagen. Vi har haft hyfsat bra väder, varm om inte annat, hela dagen. Det här hemska vädret började i lagom tid så att vi fick ställa in våran planerade löprunda. Jag som lovat att jag skulle knäcka Fredrik. Men det får väl bli i morgon istället.

Skulle verkligen behövt en löprunda ikväll känner jag, huvudet behöver rensas. Men det får bli genom en bra bok i stället.

I morgon ska vi träffa Laura, en amerikanska som ska utbilda mig och Fredrik i amerikansk kultur. Hon ska komma hit och vara här under hela dagen, bjuda på Tex-Mex till lunch till och med :-) Jiihaa!

För övrigt har Hanna lovat att i morgon ska hon vara snäll hela dagen så jag slipper tjata så mycket. Hon ska bara krama mig hela dagen säger hon. Låter väl bra tycker jag.

Här är ett kort på Viktor när han tar sig en tupplur. Det är taget när Erik och Karin var här och hälsade på.

Trött, tröttare, tröttast

Slöar i soffan och funderar på att gå och sova, strax efter 20 en lördagskväll. Vi har inte gjort mycket idag, men känner oss änd helt slut båda två. Tidigt uppe i morse, satte barnen i vagnen och tog en morgonjogg. Det är väl det enda som skulle kunna gjort oss trötta idag...konstigt. Hoppas vi inte har nån förkylning eller nåt på gång bara. Visserligen blev det en del sena kvällar när Erik och Karin var här, kanske är det som sitter i än.

I förmiddags var Fredriks arbetskamrat Marita här och frukostfikade lite. Hon stannade rätt länge så sen blev det dags för lunch och hon hann till och med eftermiddagskaffe innan hon åkte hem igen. Det är trevligt att ha henne här, man får höra många historier om allt hon varit med om. Och vi får tips och ideér på vad vi kan hitta på och var vi kan resa mm. Det är bra att ha amerikanska vänner som man kan fråga om det är nåt man undrar över. Sånt man kanske inte frågar vem som helst, hur man kan bete sig utan att verka konstig eller att nån behöver märka att man inte är härifrån.

Kvällen avslutade vi med telefonsamtal från vänner hemifrån. Jättekul att höra från er! Jag har haft lite hemlängtan hela eftermiddagen och kvällen så jag blev lite sentimental i telefonen. Typiskt mig...! Vet egentligen inte vad det är jag längtar efter; allt och alla tror jag. Det vanliga livet, allt man är van att göra, alla man är van att träffa osv. När man haft besök här och de åker hem så blir det så himla tomt. Man känner sig ensammare än någonsin, det är ju så långt till nära och kära. Ingen granne i närheten som man kan gå in och prata ihjäl...
Visst har vi grannar, men ingen som skulle lyssna på ett sådant sätt som mina favoritgrannar skulle göra, SAKNAR ER! Saknar att bara kunna gå in i två minuter och häva ur sig, känna sig lättad och sen kunna sova gott. Saknar även att vara den som får lyssna och få höra när någon annan häver ur sig och som sen får gå hem och känna sig lättad. Visade Marita lite bilder hemifrån och hon såg bilder från hur vi bor och bilder på våra vänner. Hon frågade om jag inte saknar mina vänner och; yes of course I do, I miss them sooo much.

Andra avskedet avklarat..

Så sitter man här igen då, med rödgråtna ögon efter att ha lämnat Erik och Karin vid flyget. Som vanligt lika jobbigt. Hanna frågar mig direkt när vi åker från flygplatsen om jag är ledsen. Ja säger jag, det är jag. Hanna är också ledsen säger hon, men inte SÅ ledsen som jag (hon menar väl att hon inte är så ledsen så hon behöver gråta antar jag). Hon lovar att trösta mig sen, klappa mig på kinden och så. Hon säger också att hon och pappa nog kan köpa en keps till mig, så blir jag nog glad igen. Min lilla toka.

När vi har åkt en liten bit så suckar hon och säger;

-Jaha, nu blir det tråkigt igen då. Vi får nog ta och köpa en gungställning nu tror jag mamma. Hon har pratat en del om den där gungan som aldrig verkar komma. Men tacka för det när pappa lovade henne att hon skulle få en gunga när vi flyttade till huset från lägenheten. Dålig på att hålla sina löften.

Nä, bättre att tänka på allt kul vi har hunnit med när Erik och Karin varit här. Det gör ju en på lite bättre humör.Verkar som de haft en skön semester i alla fall. Vi har solat, badat, shoppat, lekt och varit lite kulturella. Ätit och druckit gott, "svullat" är ett annat bra ord man kan anväda. Men är det semester så är det. Karin har köpt nån typ av snacks som hon bara äter på semester, som inte finns i Sverige. Tyvärr ligger en påse kvar i skafferiet...inte bra.

I måndags och igår var vi till Galveston igen och badade. Erik och Karin surfade, drog Hanna och Viktor på dem i vattenkanten så det var som pulkor. Kan man inte åka i snön får man använda vattnet.

I tisdags hann vi med ett besök på IHOP, the house of pancakes. Supergott, men jättemäktigt att äta. Fredrik och Erik åt nått sött och sliskigt med grädde, sirap och pecannötter. Jag åt med "bara" grädde och blåbär. Men mmm så gott.

Nu gör Texas skäl för namnet igen; The Lone Star State. Känner mig lite ensam... Men ensam är stark. Får njuta av min familj några månader nu, tills nästa besök. Och det är inte fy och skam det inte. Love you all!

Hett hett hett...

Sommaren börjar komma till södra USA och det känner vi av här i Houston. Det är jättevarmt. Och än är det bara för-sommar. Alla infödingar varnar mig för den kommande värmeböljan. De säger att poolen kommer att bli min bästa vän och att jag knappt vill gå utanför dörren på flera månader sen. Får väl se vad man orkar med och hur mycket värme man tål. Förstår våra gäster som gärna solar och njuter den tiden de är här, de har ju semester. Men jag som har den här solen och värmen varje dag känner mig lite mätt ibland. Blir lite jobbigt att få sol på sig varje dag. Men samtidigt är det mycket trevligare än när det regnar...Men så är det ju jämt. Man är aldrig nöjd liksom.

Just nu har Erik, Karin, Hanna och Viktor klämt ner sig i barnens lilla pool här på gården. Ser ut som att dom har rätt kul, det stojas och skvättas, springs en tur i trädgården och sen dyker de i i plurret igen. Vi har skaffat ett parasoll som täcker poolen ganska precis.

I går var vi till Galveston och badade. Åkte på förmiddagen och hämtade upp Fredrik på jobbet efter vägen så han fick följa med. Erik och Karin surfade på sina nya brädor, tyvärr var vågorna lite för små för den rätta och perfekta surfkänslan, men det gick. Det är inga riktiga surfingbrädor, utan såna halva som man ligger på. Det var superkul! Karin jagade måsar med en grön plastkratta och jo, lite skämdes man ju. Men måsarna blev vi ju av med. Tror nog det mest var Karins flaxande som skrämde slag på måsarna och inte själva plastkrattan :-) Undrar om hon är lika livrädd för fåglar som jag är. Vi käkade pastasallad till lunch och Erik påstod att Thousand Island-såsen är finsk. Ja, tusen öarnas land. (Om jag minns rätt så är det tusen sjöars land...haha).
Blir nog en till tur till stranden i morgon, onsdag. Och på torsdag åker sällskapet tillbaka till Sverige igen och det blir vardag för både dem och oss.

Nu blir det fortsatt bad, sol och läsande av böcker innan vi ska till IHOP och käka kvällsmat. The house of pancakes.

Ni som undrar hur det gick med shoppingen kan jag bara tala om att jag och Karin "ägde" affären. Haha, närå...men det var kul att shoppa lite. Börjar fyllas på i min stoora egna garderob, sakta men säkert.
Nu har vi grillat, käkat glass och avslutat med Karins specialsnacks. Känner sig rätt PROPPMÄTT!! Allt detta framför SOS 'en segelsällskapsresa' med Lasse Åberg. Innan vi går och lägger oss nu ska vi bara kolla några minuter på avslutningen i årets 10-mila. Live via webben och ut på vår TV. Tro det eller ej men jag blir så himla sugen. Känner verkligen stämningen och skulle gärna vara på plats och springa. Nästa år kanske...jo jag är jättesugen.

Regniga dagar!

Vi har ett par regniga dagar så Erik och Karin ägnar sig mest åt shopping. Men att följa med och ta med Hanna och Viktor till ett köpcentrum känns inte som något bra alternativ. Vi har istället bakat, städat och lekt i lekparken.

När det regnar så fullkomligt ÖSER det ner. Åskväder är inte heller att leka med, det kan blixtra och åska en hel dag. Inget som drar över på en kvart eller så. Häftigt men skrämmande. Måste erkänna att jag blir lite rädd.

Igår hade Erik och Karin shoppat högtalare till våran dator. Tyckte väl ljudet var helt förskräckligt dåligt. Eller så var det enbart av ren snällhet. Tror nog på det senaste när det gäller lillebror. Tack! Nu kunde vi ju se filmen Australia med känslan av att sitta i en liten biosalong. Filmen i sig var väl sådär enligt mitt tycke. Trodde nog den skulle vara bättre än vad den var. Ikväll blir det nog nån enklare film, Kanalkampen eller nåt :-)
Jag och Karin ska på Kohl´s och shoppa sen också, medan herrarna gör kvällsmaten.

SOOOOL!

Ännu en dag har förlöpt i trevligt sällskap. Tiden bara rusar iväg. Försöker att inte tänka på att Erik och Karin ska åka hem om en vecka, men då blir det lite tomt igen. Inga nya besök är inplanerade på lång tid framöver. Dags att återgå till vardagen några månader igen när de åkt hem. Men än är de kvar och då ska vi inte tänka på det...

Idag har vi bara slappat. Eller Erik och Karin har i alla fall slappat HELA dagen. Men de har ju semester så de får lov att njuta :-)

Jag dammsög bilen och tvättade den utvändigt. Den hade sina spår efter att den var med oss på strandutflykt igår. Parkerad intill stranden och 5 sandiga personer som åkt i den, det märktes. Men nu är den fin igen. Kändes som om det tog hela förmiddagen. Snart är den väl full i sand igen...men det är det värt :-)
























Mest spännande händelse idag var väl att vi fick bevittna en parning mellan två små ödlor. Slibbiga djur som påminner mig om ormar, schläbb! Jag gillar dem INTE! Det såg jätteäckligt ut.

San Antonio

I lördags steg vi upp i ottan för att fira påskafton i San Antonio. En bilresa på ca 35 mil, enkel väg. Resan tog ungefär 3,5 timmar och vägen var helt spikrak, hela vägen!!

Barnen har blivit ganska vana att åka bil vid det här laget, så bilresan gick faktiskt väldigt bra.

Vi gick längs The Riverwalk och kände oss nästan som om vi var i Venedig. Lite liknande var det faktiskt. Vi tog en tur med en s.k "padda" och åkte en sväng med sightseeing. Mest för barnens tjat skulle stillas lite, men det var ganska kul. Vi käkade på ett steakhouse och gick sen till The Alamo. Ett fort, mitt i stan, där mexikaner kämpade mot amerikaner på 1800-talet. Nu var det som en fin park inuti med väldiga kaktusar och andra växter.

Idag var det lite småregnigt på förmiddagen så vi skulle passa

på att shoppa lite här i närområdet. Tyvärr visade det sig att

favoritbutiken höll stängt på påskdagen. Walmart blev

räddningen, där är det ju öppet dygnet runt, alltid.

På eftermiddagen var det molnfritt så Erik och Karin bättrade på brännan lite hemma i trädgården.

GLAD PÅSK..

...och tack för allt godis! Detta innebar morgonjogg i morse. Kan man frossa med gott samvete nu då.

GLAD PÅSK PÅ ER ALLA!

(s)kär-torsdag!

Äntligen har vi fått hit lillebror Erik och bästa tjejen Karin till oss. Sedan de kom igår eftermiddag har det varit fullt ös på alla våra fyra "barn" (Erik, Karin, Hanna och Viktor). De leker, spelar fotboll, läser böcker, busar dagarna i ända.

Idag har vi varit till ett nytt köpcentrum med bara outlet affärer. Jag gjorde världens fynd på GAP där jag har presentkort att utnyttja. Hittade en ny vår/höst jacka som var nersatt från $54 till 14$. Så nöjd! Så snygg!!

Köpcentret Katy Mills ligger här i Houston, men det tog ca 1.15 tim att åka dit så det blir väl inte varje dag man åker dit direkt. Som att åka till Valbo eller nåt.

Får se vad det blir i morgon, det är ju långfredag. Borde bli en morgonjogg i allafall, eftersom vi fått tonvis med gott godis hemifrån! TACK!!!

Minikalas för Viktor hann vi också med på kvällen när vi kom hem. Mera glass och mera presenter. Ytterliggare TACK till alla där hemma som skickat presenter!

Full frys!

Igår var det lite svalare väder så jag bestämde att vi skulle fylla frysen inför kommande besök. Resultatet blev vaniljbullar och tekakor. Nu gäller det att hushålla så att det inte är slut före onsdag, innan besöket kommer. Med andra ord; lås frysen!!

I söndags dök Fredriks arbetskamrat upp hos oss på förmiddagen och vi fick oss en trevlig fikastund. Hon hade sin hund Boots med sig. Han påminde om en hund som min morfar haft en gång i tiden och den hunden kallades för Dallas. Tyckte jag var lite kul eftersom staden Dallas inte ligger så långt härifrån.

För övrigt har jag sedan jag kom hit börjat bli mer och mer orolig för barnen. Känns skumt att varje kväll ligga fundera på otäcka saker. Oavsett om jag läser en bok eller löser ett korsord innan jag ska sova så halkar tankarna in på barnen; typ, TÄNK OM!! Tänk om det eller det skulle hända, hur skulle jag göra då, usch vad dåligt jag skulle må osv. Måste vara nåt troll som satt sig i hjärnan på mig att här i USA så rövas barn bort titt som tätt. Konstigt att folk bor kvar här va!? Kan ju egentligen inte vara så farligt då, om man väljer att leva sitt liv med barn här. Men ändå är jag skitorolig för att nåt ska hända. Självklart går jag inte runt omkring och tänker på det dagarna i ända, utan mest när jag ska sova. Kanske är så att modersinstinkten och moderskänslorna har gått över styr...fått en för stor dos av det. Fortsätter det så här så blir jag en fazan på stan om 15 år.

Hannas funderingar är ju också ett kapitel för sig. Hon har börjat reagera mer och mer på utseende och miner på människor. Hon brukar fråga mig ibland varför jag ser ut som jag gör. Att man ser lite ledsen ut eller nåt. Undrar varför osv. Igår frågade hon Fredrik varför han såg så "skrattig" ut när han tittade på tv. Sen har hon börjat fundera mer och mer på vad olika ord betyder; lycklig, fundersam osv.

När vi var på affären frågade hon mig vad kastanj är för något. Ja vaddå då sa jag.

-Ja men som dom sjunger mamma. "hujeda mig sånt barn han var, ej värre tän kastanj.."

Åter till hembaket. När vi var färdiga skyndade jag för att ha maten klar när Fredrik skulle komma hem. Men han dök inte upp. Jag försöker få tag på honom via telefon men han svarar inte. Inte riktigt likt honom....varpå min sedvanliga oro smyger sig på. Inne i hjärnan målar jag upp bilder på vad som kan ha hänt, varför kommer han inte? Hur ska jag kunna veta var han är? Ska jag ta bilen och åka? Tiden går och han kommer inte. Vi äter ensamma och jag ringer gång på gång till Fredrik, utan svar. VAR ÄR HAN??

Målar upp fler bilder och tänker att det är tur att vi snart får besök, de kan ju hjälpa mig att leta. Herregud, vad håller jag på med. Lugna ner dig va!!

Sätter på oss och går ut så att barnen får cykla, vi kan ju åka och hämta posten. Skingra tankarna, få lite frisk luft. Brukar göra det mesta bättre. Och när vi är ute på gatan så kommer han gående, Fredrik. Låst in nycklar och telefon i bilen när han skulle tanka vid macken 3-4 km bort. Jeepen har en självlåsningsfunktion som är lite "väl" bra. Låser dörrarna efter några sekunder, oavsett om nycklarna sitter i bilen.

Fredrik gick hem från macken och vi letar efter reservnycklarna. Reservnycklar?? Fick vi några extra nycklar? Jag har då inte sett röken av dem. Fredrik funderar men kan inte komma ihåg om han fick en eller två nycklar. Vi hittar i alla fall inga, så vi får ta Mazdan och åka upp till macken. Ringer en låssmed som kommer på en kvart och fixar det på 2 sekunder.

I morse vaknade jag av ett ihärdigt ringande. Vad sjutton är det som låter? Dörrklockan. Vad är klockan, var är kläderna??!! Fredrik står utanför och klockan är kvart i sju. Jag är hur trött som helst. Var uppe på pottan med Viktor i natt för han skulle bajsa. Och det tog tid...tror han satt på pottan i 20 minuter. Snacka om att "vil-skita". Om han ändå haft en tidning att bläddra i stackarn. Nu hade han bara mig att stirra på, och jag stirrade på honom. Mitt i natten. I 20 minuter. Sen somnade jag inte om på flera timmar kändes det som, och så vaknar man till dörrklockan kvart i sju. Irriterad!! Men jag kan inte annat än skratta, för det visar sig att Fredrik gjort samma misstag som igår, och låst in nycklarna i bilen. Trots att bilen är i gång, så låste dörrarna sig själva. Vi försöker själva att göra "inbrott" i vår egen bil och man undrar ju vad grannarna tror när de åker förbi på gatan. Tokiga svenskar!! Låssmeden fick göra en ny utryckning...och fick sig ett gott skratt.

Igår skulle vi se filmen ONCE. Moster har tipsat om filmen så jag kände att jag ville se den, men det funkade inte så jag blev grymt besviken. Fick nöja mig med sporten från svt.se, tur att det funkade i alla fall.

Idag har det blivit lite av varje. Bankärenden, hämtat nummerplåtarna till Jeepen, lek och cykelåkning i parken. Nu fixar jag och Viktor kvällsmat och gissa var Hanna och Fredrik är!!?? Jo och shoppar kläder!! Kors i taket. Fredriks egna idé att göra en tur till affären. Han har nog blivit lite sugen på det när jag varit där ett par gånger och gjort jättefynd till superpriser. Får väl se om han kommer hem med något eller inte. Om Hanna får som hon vill så blir det en hel kasse shoppat till henne. Vilken annan 3,5-åring älskar att shoppa kläder?

Idag fyller barnens kusin 3 år, så vi skickar en liten födelsedagssång som vi sjöng för Viktor, men den går ju att använda till andra födelsedagsbarn också!

Nu längtar vi till onsdag.

Snabb rehab.

Gick ganska snabbt att återhämta sig. Nu känns allt bra igen och vi har haft en skön dag idag, jag och barnen. Egentligen är det ju öppna förskolan idag, men jag kastade in handduken. Dels ville jag inte åka i bilen, känner mig rätt trött på det. Och sen var det nån typ av "egghunt" och man skulle ha med sig lite ditt och datt. Fick ett mail tidigare i veckan, på norska, och det var inte helt lätt att veta exakt vad som stod. Så vi tog en löprunda med vagnen i morse, stannade vi lekparken och lekte och när vi kom hem var det dags för lunch.
Sen har vi varit hemma hela eftermiddagen. En väldigt varm och solig dag idag, så barnen har mest varit inne faktiskt. Lite lek i poolen, men den har vi på ett ställe som det är skugga på hela dagen. Just nu håller de på och tömmer den genom att vattna alla blommor här ute. Så jag passar på att blogga.
Ska ta en repa med dammsugaren innan Fredrik kommer hem. Hoppas såklart han dyker upp LITE tidigare än vanligt, det är ju ändå fredag. Vet inte riktigt vad vi ska hitta på för mat till kvällen. Hanna har pratat om pannkakstårta sedan hon fick Pettson-boken av Sara....får väl se när vi ordnar en sån. Det passar inte riktigt ihop ifall man vill dricka ett glas rött vin till maten. Så det får nog bli nåt annat. En paj kanske, det var längesen. Mmm, skulle vara gott med grannens bästa västerbottenostpaj och en god sallad.

På söndag är det picknick i downtown med SWEA. Hela familjerna är inbjudna så vi får se om vi åker på det eller om vi hittar på nåt annat. Ska kolla in lite recept på nätet också, för det är ju påsk snart och då måste man ju fixa lite påskmat. Sånt brukar man ju bli bjuden på av mamma eller svärmor, så det blir en utmaning att göra mitt första egna påskbord, dessutom i USA. Undrar om jag hittar prinskorv här...?? Påskäggen blir nog inte lika goda som hemma heller, godiset här går inte upp mot karamellkungen.

Nä, dammsuga var det. Har slöat hela dagen med tanke på hushållssysslor, så nu är det ordning och reda som gäller. Är man hemma fru så är man! Upp till bevis.

Ojdå, höll på att glömma det allra viktigaste; GRATTIS Mia och Vicki...32 år! Herregud va gamla ni blir. Snart är ni 37. Men om jag inte minns fel så är man 37 år ganska många år. Var inte våra mammor det??!!

Slut på semestern.

Vaknade till åska och spöregn. Inte så kul med tanke på att semestern är slut och det var dags att bli fru-duktig igen och köra vidare på de dagliga jogg-eller promenadturerna. Blev lite dåligt med det när mamma och pappa var här, vi hade ju så mycket annat skoj för oss. Blev mest att Fredrik och jag tog oss en tur tillsammans då och då, men det är konternuerliga (jäkla svårt ord att stava ju) blev det inget av med.
Nu är det ju så att här i Texas så har oväder en förmåga att försvinna ganska snabbt, så framåt 10-tiden var det klarblå himmel. Perfekt väder för att ta en tur med vagnen.

Finvädret höll i sig hela dagen så vi var ute och myste. Hanna och Viktor badade lite i poolen, jag fixade lite i trädgården, solade ett par minuter, åt lunch ute mm. Vi slöade till en film på eftermiddagen så de skulle få vila lite. Sen åkte vi till HEB (Here Everything´s Better), en matvaruaffär och handlade. Ebb i kylskåpet efter kärt besök ju...närå men en storhandling blev det. Och det är speed som gäller som vanligt. Går det för sakta är risken för svett-attack ganska stor, Viktor gillar nämligen inte att handla. Men det gick bra.

Hem och fixade kvällsmat och sen åkte vi till parken och cyklade, lekte och drack en kopp kaffe med pappa.

De två senaste dagarna har jag haft sån huvudvärk på kvällarna, tror nog att det beror på att jag inte druckit kaffe när jag blivit själv igen på dagarna. När mamma och pappa var här så blev det ju några koppar per dag, men det är inte lika kul att dricka kaffe själv.

Huset ekar tomt

Sitter och undrar hur många gånger jag gråtit idag. Känns jättetomt och ledsamt att mamma och pappa har åkt hem idag. Jag avskyr verkligen avsked och jag är jättedålig på att säga hejdå.

När vi släppt av mormor och morfar vid flygplatsen och var på väg hemåt i bilen frågade Hanna;

-Mamma, varför var mormor ledsen? Jag förklarade att hon tyckte det var tråkigt att åka ifrån oss och att hon skulle längta efter oss. Jag berättade att jag också var lite ledsen och tyckte det var tråkigt att de hade åkt hem. Hon satt tyst länge och funderade över allt det här och tillslut sa hon:-Morfar tröstar nog mormor, för det ska man ju göra när någon är lesen mamma. Hon sitter tyst och funderar vidare innan hon säger:

-Men jag kan ju en bra bit (bit är ett typiskt morfar-ord som betyder sång), och sen börjar hon sjunga och hittar på en helt egen sång. Hon gör det för att muntra upp mig lite. När hon sjungit klart hör jag någon som snyftar i baksätet och hon säger:

-Jag är ledsen på mormor och morfar. Tror att det var då hon kom på att de faktiskt åkt hem och att vi inte skulle ses på ett tag. Viktor sov hela vägen hem medan jag och Hanna satt tysta och var lite ledsna båda två.

När vi varit hemma en stund så ser jag att Viktor går omkring här hemma och funderar. Sen öppnar han dörren ut till baksidan och ropar:

-Oo, Ofa!!?? Jag förklarar för honom också att de åkt hem, men han går runt lite till i huset och letar. (Ser du mamma, att det här hände och det var precis som jag sa, att Viktor skulle gå runt och leta och ropa efter er). Då gråtar man lite igen.

Han påminner oss igen om mormor och morfar när vi sitter och fikar mellis på uteplatsen. Pekar på de tomma stolarna och undrar om inte mormor och morfar ska fika med oss. Hanna är som vanligt snäll och tröstande och säger till Viktor:

-Men jag är ju här i alla fall :-)

Bläää, då kommer tårarna igen. Det gör ont i hela kroppen när jag känner sån här saknad. Så här kände jag när Fredrik var borta i höstas också, det liksom värker i magen och ut i resten av kroppen. Men det är bara att bita ihop. Big girls don´t cry. Tur att man har barnen!!

Viktors 2-års present från Alfred

Älsklings-Viktor 2 år!!!

Så har vi kommit till sista dagen som mamma och pappa är här, sista kvällen med gänget så att säga. Känns jobbigt att behöva säga hejdå igen. Sitter här med gråten i halsen och har försökt i ett par timmar nu att hålla mig från att börja gråta. Kommer ju ändå att göra det i morgon, så varför ska man göra allt värre hela tiden. Blir ju jobbigt nog ändå. Man vet ju aldrig när man ses nästa gång. Hoppas såklart att det inte dröjer allt för länge.

Det har varit så himla roligt att ha dem här. Vi har egentligen inte gjort speciellt utan de har mest varit här och förgyllt våran vardag. Små utflykter har vi gjort för att visa lite godbitar. Sen har vi mest njutit av det härliga vädret, även om vi haft några dagar med regn och åska också. Det har varit superhärligt, så nej jag vill absolut inte säga hejdå nu. Hade gärna sett att de stannat några dagar till. 15 dagar har gått superfort. När de kom så kändes det som om vi hade så lång tid tillsammans framför oss, men det har bara sagt svisch och sen är vi här när det är dags att åka hem igen.

Lillprinsens födelsedag har vi såklart firat från morgon till kväll. Började med sång i morse, paketöppning och grötfrukost. Fredrik var ledig idag så vi fick oss ett härligt löppass tillsammans. Viktor och Hanna skulle såklart också träna så Fredrik tog en extra sväng med dem efteråt. Det är den videon som är här nedanför.

Lunchen åt vi på ett s.k Steakhouse, här i Atascosita. Gött gött!! Sen var det fortsatt kalas med fika, glass, mera paket och FISKDAMM!! Hanna var helt exalterad över fiskdammen. Viktor fiskade först och fick en godispåse på kroken, när det var Hannas tur så skojade jag och hängde på Viktors kalsonger. Näää, nu fick jag fel ju, sa hon. Sen när hon också fick sin godispåse så sa hon; ja nu fick ju jag också en "riktig" fisk. Måste nog ta med henne på en fisketur så hon vet vad en "riktig" fisk är för nåt.

Nu ligger Hanna och mormor och läser nya boken om Pettson och Findus och Viktor har somnat i soffan i pappas knä. Helt utmattad efter en superhärlig 2-årsdag. I morgon skjutsar vi mormor och morfar till flyget. Hujedamej.