Dags för lite kristendom

Började dagen med att tala om för mina älskade ungar hur mycket jag älskar dem. De bara gapskrattar och tror man skojar och busar. Haha, de får väl tro vad de vill. När jag frågar om de älskar mig så säger de; näää pappa! Jaha, där får man för att man finns där VARJE dag :-)

Vi for som vanligt till Norweigan Seaman's church i Pasadena idag och Hanna har sett fram emot den här dagen en hel vecka. Vi skulle nämligen baka bullar. Och det gjorde vi, efter sångstunden. Tänk att vi åker i ca 40 minuter för att komma till öppna förskolan, det är som att åka till Leksand eller nåt varje fredag. Inte för att det är nån big deal, men det är ändå "bara" en öppen förskola. Hemma har vi den 7 minuter bort. Men det går bra. Vägarna är stora och vi har en bra och härlig bil att köra. Fredrik får skjuts på fredagarna av arbetskamraten Maritha.

När vi kommit hem igen har Viktor precis somnat i bilen så jag stoppar honom och Hanna i vagnen, svirar om till shorts och drar iväg på en joggingtur. Det är jättevarmt, säkert 25 grader, lite molning och ganska blåsigt. Det blir rätt drygt när vi har motvind och vagnen har sufletten uppfälld. Blir ju som ett segel åt fel håll liksom, bättre när vi har medvind. Tänker att jag tar en kort tur, men till min förvåning går det skitbra och jag springer en bra sväng på ca 50 minuter. Känner mig jättenöjd!! Hanna somnade en stund men båda vaknar när vi kommer tillbaka. Då vill Viktor prova mina joggingskor, för han vill också träna. Vi pratar med mormor och morfar i webkameran. Alltid lika trevligt att se nära och kära på datorn, känns som att ha er här fast ändå inte. Åh vad vi saknar er. Hoppas att ni inte saknar oss för mycket. Bara så ni vet så har vi det jättebra och det känns bra att vara här (men inte så mycket att jag vill stanna längre än planerat).



Det är alltid lika kul att komma till öppna förskolan. Har träffat flera nya mammor vid olika tillfällen där och alla är öppna och det är lätt att prata. Hemma kanske man inte gör på samma sätt men här är man i samma situation oavsett om man varit här i fyra år eller ett. Man är inte amerikansk, man är skandinav och har mycket gemensamt. Fick veta att de känner till flera norska familjer i Kingwood (området som vi ska flytta till) samt ett par svenska familjer som har små barn. En av dem lovade att lämna min e-post adress till en av mammorna där, så jag ser verkligen fram emot flytten på tisdag. Kul att man kan gå in i det här med sån positiv syn. Sen får vi väl se vad det ger, men just nu kan det inte bli annat än bra.

Fredrik har ordnat hjälp av en kille på jobbet som ska flytta sängen åt oss.

Fredag betyder ju På Spåret-kväll så när barnen sprang här och "headbangade" efter att ha sett ett filmklipp på datorn med hårdrocksbandet Sabaton (från Falun) kände vi att det nog var dags att de skulle i säng...

I morgon är det lördag och morfar den fulingen påminde Hanna om att han brukar äta godis då och frågade om man gör det i USA också. Och visst gör man det. Jag och Hanna har dock blivit lovade att shoppa i morgon men vi får väl se vem som vinner kampen om VISA-kortet i morgonbitti.

Ha en underbar helg! Kram från Emma, som troligtvis har träningsvärk i morgon.