Desperate Housewife

Jo, jag har känt mig rätt desperat i några dagar nu. Ungarna har helt och hållet tagit kol på mig. Fattar inte att de är kapabla till att reta gallfeber på en vuxen person. Det är ju inte alltid rosenrött att ha barn, det är det faktiskt inte. Åtminstone tycker inte jag det. Finns säkert de som hävdar motsatsen, men jag tror att dessa personer ljuger eller så har de ett tålamod som inte är av denna värld. Mitt tålamod är väl kanske inte det bästa ska jag väl erkänna, men de senaste dagarna vet jag inte riktigt vad som tagit åt barnen. Antingen hör de dåligt eller så går alla information jag fullkomligt matar ut, in i ena örat och rakt ut i det andra. Som min pappa sa till mig ibland (eller det var kanske till mina bröder...) "det är som att tala med en vägg".
Som grädde på moset så bajsade Viktor på golvet idag och Hanna kissade i ett skåp. SUCK!! Men de trissar varandra kopiöst. Behöver väl inte tillägga att jag ändå älskar dem mer än något på denna jord, det hoppas jag alla vet och förstår ändå :-) Men det kändes som att jag var tvungen att väga upp allt strunt som jag skrev. Jäklar vad tossig man är :-)

Igår fick jag utlopp för mycket av den frustration som fanns inuti när vi gick 8,5 km enkel väg till en lekpark längre upp i Kingwood. Vi hade bestämt träff med Vibeke, en norsk mamma och hennes 4 åriga dotter. Det blir ju lite som en blind-date. Man går dit lite på måfå och får se vad som väntar liksom. Rätt spännande. Vibeke visade sig vara ganska lik mig på nåt sätt. Skulle nog gissa att hon var omkring 35 år ungefär. Två döttrar och lite sportig. Läste till yogainstruktör. De hade varit här i 2 år till sommaren, och då ska de även flytta hem till Norge igen. Vi pratade och fikade i parken och barnen lekte rätt länge. Hade joggingskorna på mig så det blev löpning hela vägen hem. Skönt men rätt jobbigt eftersom jag hade håll nästan hela vägen. Men inte nåt ont knät.
Idag kände jag mig dock rätt mör, så det blev vila hela dagen. Försökte mig på att baka en banankaka, men nån ingredients gjorde att den smakade lite underligt. Får nog baka en ny i morgon :-)

Bye, bye! Eller; Ha de! som norrmännen säger. Det är helt sjukt egentligen, för jag tänker på engelska och norska nu. Och när jag pratar med norskorna så tänker jag jämt efteråt; pratade jag norska?? pratade jag engelska?? Haha, det är ju kul att man lär sig norska på köpet liksom. I´m getting international!

Jag som skulle lägga mig tidigt och så fastnar jag här framför bloggen bara för att ni ska ha nåt att läsa i morgon. Men nu är det äntligen dags för SWEET DREAMS!