Huset ekar tomt

Sitter och undrar hur många gånger jag gråtit idag. Känns jättetomt och ledsamt att mamma och pappa har åkt hem idag. Jag avskyr verkligen avsked och jag är jättedålig på att säga hejdå.

När vi släppt av mormor och morfar vid flygplatsen och var på väg hemåt i bilen frågade Hanna;

-Mamma, varför var mormor ledsen? Jag förklarade att hon tyckte det var tråkigt att åka ifrån oss och att hon skulle längta efter oss. Jag berättade att jag också var lite ledsen och tyckte det var tråkigt att de hade åkt hem. Hon satt tyst länge och funderade över allt det här och tillslut sa hon:-Morfar tröstar nog mormor, för det ska man ju göra när någon är lesen mamma. Hon sitter tyst och funderar vidare innan hon säger:

-Men jag kan ju en bra bit (bit är ett typiskt morfar-ord som betyder sång), och sen börjar hon sjunga och hittar på en helt egen sång. Hon gör det för att muntra upp mig lite. När hon sjungit klart hör jag någon som snyftar i baksätet och hon säger:

-Jag är ledsen på mormor och morfar. Tror att det var då hon kom på att de faktiskt åkt hem och att vi inte skulle ses på ett tag. Viktor sov hela vägen hem medan jag och Hanna satt tysta och var lite ledsna båda två.

När vi varit hemma en stund så ser jag att Viktor går omkring här hemma och funderar. Sen öppnar han dörren ut till baksidan och ropar:

-Oo, Ofa!!?? Jag förklarar för honom också att de åkt hem, men han går runt lite till i huset och letar. (Ser du mamma, att det här hände och det var precis som jag sa, att Viktor skulle gå runt och leta och ropa efter er). Då gråtar man lite igen.

Han påminner oss igen om mormor och morfar när vi sitter och fikar mellis på uteplatsen. Pekar på de tomma stolarna och undrar om inte mormor och morfar ska fika med oss. Hanna är som vanligt snäll och tröstande och säger till Viktor:

-Men jag är ju här i alla fall :-)

Bläää, då kommer tårarna igen. Det gör ont i hela kroppen när jag känner sån här saknad. Så här kände jag när Fredrik var borta i höstas också, det liksom värker i magen och ut i resten av kroppen. Men det är bara att bita ihop. Big girls don´t cry. Tur att man har barnen!!