Andra avskedet avklarat..

Så sitter man här igen då, med rödgråtna ögon efter att ha lämnat Erik och Karin vid flyget. Som vanligt lika jobbigt. Hanna frågar mig direkt när vi åker från flygplatsen om jag är ledsen. Ja säger jag, det är jag. Hanna är också ledsen säger hon, men inte SÅ ledsen som jag (hon menar väl att hon inte är så ledsen så hon behöver gråta antar jag). Hon lovar att trösta mig sen, klappa mig på kinden och så. Hon säger också att hon och pappa nog kan köpa en keps till mig, så blir jag nog glad igen. Min lilla toka.

När vi har åkt en liten bit så suckar hon och säger;

-Jaha, nu blir det tråkigt igen då. Vi får nog ta och köpa en gungställning nu tror jag mamma. Hon har pratat en del om den där gungan som aldrig verkar komma. Men tacka för det när pappa lovade henne att hon skulle få en gunga när vi flyttade till huset från lägenheten. Dålig på att hålla sina löften.

Nä, bättre att tänka på allt kul vi har hunnit med när Erik och Karin varit här. Det gör ju en på lite bättre humör.Verkar som de haft en skön semester i alla fall. Vi har solat, badat, shoppat, lekt och varit lite kulturella. Ätit och druckit gott, "svullat" är ett annat bra ord man kan anväda. Men är det semester så är det. Karin har köpt nån typ av snacks som hon bara äter på semester, som inte finns i Sverige. Tyvärr ligger en påse kvar i skafferiet...inte bra.

I måndags och igår var vi till Galveston igen och badade. Erik och Karin surfade, drog Hanna och Viktor på dem i vattenkanten så det var som pulkor. Kan man inte åka i snön får man använda vattnet.

I tisdags hann vi med ett besök på IHOP, the house of pancakes. Supergott, men jättemäktigt att äta. Fredrik och Erik åt nått sött och sliskigt med grädde, sirap och pecannötter. Jag åt med "bara" grädde och blåbär. Men mmm så gott.

Nu gör Texas skäl för namnet igen; The Lone Star State. Känner mig lite ensam... Men ensam är stark. Får njuta av min familj några månader nu, tills nästa besök. Och det är inte fy och skam det inte. Love you all!