Full frys!

Igår var det lite svalare väder så jag bestämde att vi skulle fylla frysen inför kommande besök. Resultatet blev vaniljbullar och tekakor. Nu gäller det att hushålla så att det inte är slut före onsdag, innan besöket kommer. Med andra ord; lås frysen!!

I söndags dök Fredriks arbetskamrat upp hos oss på förmiddagen och vi fick oss en trevlig fikastund. Hon hade sin hund Boots med sig. Han påminde om en hund som min morfar haft en gång i tiden och den hunden kallades för Dallas. Tyckte jag var lite kul eftersom staden Dallas inte ligger så långt härifrån.

För övrigt har jag sedan jag kom hit börjat bli mer och mer orolig för barnen. Känns skumt att varje kväll ligga fundera på otäcka saker. Oavsett om jag läser en bok eller löser ett korsord innan jag ska sova så halkar tankarna in på barnen; typ, TÄNK OM!! Tänk om det eller det skulle hända, hur skulle jag göra då, usch vad dåligt jag skulle må osv. Måste vara nåt troll som satt sig i hjärnan på mig att här i USA så rövas barn bort titt som tätt. Konstigt att folk bor kvar här va!? Kan ju egentligen inte vara så farligt då, om man väljer att leva sitt liv med barn här. Men ändå är jag skitorolig för att nåt ska hända. Självklart går jag inte runt omkring och tänker på det dagarna i ända, utan mest när jag ska sova. Kanske är så att modersinstinkten och moderskänslorna har gått över styr...fått en för stor dos av det. Fortsätter det så här så blir jag en fazan på stan om 15 år.

Hannas funderingar är ju också ett kapitel för sig. Hon har börjat reagera mer och mer på utseende och miner på människor. Hon brukar fråga mig ibland varför jag ser ut som jag gör. Att man ser lite ledsen ut eller nåt. Undrar varför osv. Igår frågade hon Fredrik varför han såg så "skrattig" ut när han tittade på tv. Sen har hon börjat fundera mer och mer på vad olika ord betyder; lycklig, fundersam osv.

När vi var på affären frågade hon mig vad kastanj är för något. Ja vaddå då sa jag.

-Ja men som dom sjunger mamma. "hujeda mig sånt barn han var, ej värre tän kastanj.."

Åter till hembaket. När vi var färdiga skyndade jag för att ha maten klar när Fredrik skulle komma hem. Men han dök inte upp. Jag försöker få tag på honom via telefon men han svarar inte. Inte riktigt likt honom....varpå min sedvanliga oro smyger sig på. Inne i hjärnan målar jag upp bilder på vad som kan ha hänt, varför kommer han inte? Hur ska jag kunna veta var han är? Ska jag ta bilen och åka? Tiden går och han kommer inte. Vi äter ensamma och jag ringer gång på gång till Fredrik, utan svar. VAR ÄR HAN??

Målar upp fler bilder och tänker att det är tur att vi snart får besök, de kan ju hjälpa mig att leta. Herregud, vad håller jag på med. Lugna ner dig va!!

Sätter på oss och går ut så att barnen får cykla, vi kan ju åka och hämta posten. Skingra tankarna, få lite frisk luft. Brukar göra det mesta bättre. Och när vi är ute på gatan så kommer han gående, Fredrik. Låst in nycklar och telefon i bilen när han skulle tanka vid macken 3-4 km bort. Jeepen har en självlåsningsfunktion som är lite "väl" bra. Låser dörrarna efter några sekunder, oavsett om nycklarna sitter i bilen.

Fredrik gick hem från macken och vi letar efter reservnycklarna. Reservnycklar?? Fick vi några extra nycklar? Jag har då inte sett röken av dem. Fredrik funderar men kan inte komma ihåg om han fick en eller två nycklar. Vi hittar i alla fall inga, så vi får ta Mazdan och åka upp till macken. Ringer en låssmed som kommer på en kvart och fixar det på 2 sekunder.

I morse vaknade jag av ett ihärdigt ringande. Vad sjutton är det som låter? Dörrklockan. Vad är klockan, var är kläderna??!! Fredrik står utanför och klockan är kvart i sju. Jag är hur trött som helst. Var uppe på pottan med Viktor i natt för han skulle bajsa. Och det tog tid...tror han satt på pottan i 20 minuter. Snacka om att "vil-skita". Om han ändå haft en tidning att bläddra i stackarn. Nu hade han bara mig att stirra på, och jag stirrade på honom. Mitt i natten. I 20 minuter. Sen somnade jag inte om på flera timmar kändes det som, och så vaknar man till dörrklockan kvart i sju. Irriterad!! Men jag kan inte annat än skratta, för det visar sig att Fredrik gjort samma misstag som igår, och låst in nycklarna i bilen. Trots att bilen är i gång, så låste dörrarna sig själva. Vi försöker själva att göra "inbrott" i vår egen bil och man undrar ju vad grannarna tror när de åker förbi på gatan. Tokiga svenskar!! Låssmeden fick göra en ny utryckning...och fick sig ett gott skratt.