Sista chansen...

I morgon är sista dagen på Woodland Oak trail, Kingsriver village, Kingwood, Texas, USA. Herregud, det känns ofattbart.

Tuva och Jenny var här idag. Barnen lekte för sista gången på länge och vi fick umgås och tjattra för sista gången på länge. Usch och fy, det känns tråkigt. Jättejobbigt att ta farväl och nej det är verkligen inte roligt att lämna goda vänner på en kontinent och själv flytta till en annan. Jag har gjort det förut och det var inte roligt då heller. Hanna och Tuva var tårögda när de sa hejdå till varandra. Det var ledsamt att se dem.

Tyvärr har vi inte hunnit säga hejdå till Emma och Julia som vi så gärna hade velat. De har varit sjuka och nu har tiden runnit ifrån oss. Vi har inte tid helt enkelt. Hanna tänker mycket på Julia och på eftermiddagen idag blev hon helt plötsligt ledsen och började gråta. Jag frågade varför och hon sa att hon var ledsen över att hon inte skulle kunna leka med Julia och Tuva nåt mer. Min jäntunge, jag tyckte så synd om henne. Samtidigt vet jag att hon har så många vänner där hemma som väntar och längtar efter henne, och förhoppningsvis kan vi hälsa på både Tuva och Julia när vi återvänder och semestrar i Texas.

Imorgon hämtas våran bil, så i morgon bitti är sista chansen att fixa allt som ska fixas innan jag blir utan bilen. Ska på ett snabbt ärende till banken bland annat. Sen får jag minsann gå om jag ska nånstans. I morgon ska även alla väskor packas färdigt och allt ska vara i ordning inför avfärd på fredag 11.35 lokal tid. Allt känns så omtumlande och jag kommer till insikt, flera gånger varje dag, att jag snart verkligen ska flytta härifrån. Från huset och allt annat här som varit mitt hem i ett år. Som sagt, omtumlande.

Dagens guldkorn: När Hanna kommer till mig på morgonen, ger mig en varm kram och säger; mamma du är bäst.