Vaknade av Fredriks väckarklocka kl 05.00, somnade om och vaknade igen av min egen klocka vid halvsjutiden. Fredrik hade åkt igen och nu börjar jag känna tomheten igen. En vecka går så fort, tiden liksom bara springer iväg. Allt det där vi skulle hinna göra på de där dagarna, inte hann vi det. Lite gjorde vi visserligen men det viktigaste var väl ändå känslan av att vara hela familjen ett tag.
Barnen vaknar strax efter mig och det är lika bra att gå upp för att hinna iväg. Fixa välling, klä på barnen, sminka och fixa håret på mig själv, packa väskor och sen sitter vi i bilen strax före halv åtta. Det är rätt kallt, men ingen snö.
Jobbar till kvart över två och hämtar barnen strax därefter. De är som vanligt glada att se mig när jag kommer, känns underbart. Två illbattingar som jag älskar mer än något annat.
Vi åker hem och sen leker de en stund. Klipper och klistrar samtidigt som de ser på Lotta på bråkmakargatan. Jag hinner ta igen mig en stund och läser post och reklam i soffan. Försöker blunda en stund men jag blir bara tårögd. Saknar Fredrik redan första dagen. Tomheten blir så uppenbar direkt liksom. Hur ska jag klara det, fem veckor? Tänker att det ändå är bra att jag blir ledsen och saknar honom så, tänk om jag inte skulle känna så alls, det vore värre än något. Gråter lite, så har jag det gjort.
Vid fem-tiden på eftermiddagen springer vi över till Oliver, Anki och Stefan, världens bästa grannar. De har bjudit hem oss på pannkaka. Jag har köpt med mig lussebullar som vi fikar lite på som efterrätt. Snart jul ju.Sammanfattar dagen som en ganska vanlig dag och början på en lång period utan Fredrik här hemma. Som plåster på såren, eller som grädde på moset kanske man kan säga, så fick vi smakfull grafitti på väggen i hallen. Thank you kids!! (Tur att det snart ska tapetseras om).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar