...någonsin. Den första i livet.
Som de har väntat. Idag på Pjäxloppet i Sörskog fick de äntligen varsin pokal efter målgång.
S T O L T A - ja det är bara förnamnet.
Som vanligt när det är tävling kommer kämpartakterna fram.
Viktor nervöskissade före start, mamma fick pulsa ut i lössnön och det är inte lätt att ha bråttom med kisseriet när man har alla dessa skidkläder på sig. Det gick bra, men både jag och Viktor låg där med snö upp till midjan och gapskrattade mitt i all start-stress.
Hanna körde sitt längsta tävlingsrace hittills, en tuff !! på 1, 5 km.
Därmed var de väl förtjänta av en varsin pokal.
Efteråt bjöds vi på lunch hemma hos farmor och farfar. På kvällen mello-mys hemma i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar