Det lackar mot jul...

...och det stökas och pyntas för fullt hemma hos oss.

Stökas mest. Jag försöker plocka och städa, och barnen stökar till.

Måste i ärlighetens namn säga att jag är liiite trött på det.

 

Nu julbakar vi och pysslar med papper och klister. Resultatet blir gott och fint, men resultatet blir även att ytterligare städning krävs. Puh.. Det är nästan så att man drar sig för att köra igång med alla dessa projekt bara för att det stökas till så mycket.

Men viljan, tjatet och suget efter julens godheter gör att vi ändå stökar vidare.

Det blir julgodis, tunnbröd, frukt/nötlimpor och knäckebröd.

Det sista blev en total katastrof faktiskt.

Smakade skit rent ut sagt.

Har man en snart två årig dotter som kommer på att hon är jättetrött mitt i baket och måste sova, ja då kan det lätt bli lite bränt bröd. Och det blev det. Tänkte att jag skulle ge det till fåglarna men tanken på att de skulle få smaka på detta vedervärdiga försök till knäckebröd, nej jag ville inte att de stackars domherrarna skulle ha magknip på jul.

 

Elins inskolning på dagis går framåt.

Den här veckan har jag kunnat lämna henne själv på dagis några dagar.

Hon har blivit ledsen när jag lämnar, men det går över ganska fort.

Sovningen däremot går inte alls så bra. Hon brukar ju sova 1,5 timme, men lyckas få till dryga halvtimmen på dagis.

Hurra!!

 

I onsdags blev det en heldag med min bästis Mia!

Först hälsade jag på farmor Iris på efterrehab. Hon har precis genomgått en höftoperation.

Direkt därefter blev det mys, minnen, skratt och gråt hemma hos Mia. Och lite kaffe såklart.

Vi tog en vända på stan, lite småshopping och en lunch på det.

Alltid härligt att få vara med Mia, och nu helt utan barn och bara få vara Mia och Emma, kändes underbart.

Kan nog tänka mig att käka lunch snart igen, men bara om hon kunde äta lite fortare...

Jag hinner ju äta 3 rätter innan hon fått i sig hälften av det hon har på tallriken. Men hon lär sig väl :-)

 

På eftermiddagen körde vi ett pass i Bergebo.

Elin, Viktor och Hanna.

Mormor och morfar sällskapade oss.

Pass nummer 2 fick jag sällskap av Sara Tynell Fyhr. Vi körde ett härligt klassiskt pass och nu, så här två dagar efteråt känner jag mig lagom mör.

 

 

Nu har jag och Hanna rullat färdigt de sista julgodiset och lagt det i tryggt förvar i kylen. Varje burk har eget lås med kod och nyckel. Klåfingriga och godissugna, köp eget!!