Fint farväl...

I fredags tog vi farväl av Vicki. Jag befinner mig fortfarande i en bubbla gällande allt kring det som har hänt. Allt har gått så fort. Med tiden kanske jag kan förstå, även om jag inte vill.

Allt i kyrkan var så vackert, även om jag hellre gått dit av en helt annan anledning. En gammal skolkamrat, Pelle Karlin, sjöng My Immortal och det finns inte ord som beskriver hur vackert det var. http://youtube.com/watch?v=I6hiik-iJ-g

Minnet som direkt fladdrade förbi mina ögon var från en skolavslutning i årskurs 6 när Vicki och Pelle sjunger "snart blir det sommar igen" som duett. Jag hör för mitt inre precis hur det lät, de var såå duktiga. Ser dem framför mig som om det vore igår...

Tänker på dig Vicki, dag som natt. Tack för allt du har gett mig, din vänskap i 32 år. Du är fantastisk och jag vet att du har det bra där du är. Känner att du sprider ljus över mitt och din familjs fortsatta liv. Tittar på himlen varje kväll och ser din stjärna som lyser starkast av alla. För alltid i mitt hjärta.