OL-premiär

Idag var det dags; tävlingspremiär i Fagersta. Skönt med medeldistans, men ack så jobbigt ändå. Tävling är ju nåt helt annat än träning. Varför ska man alltid försöka inbilla sig att man är bättre än vad man är? Det är nog kanske önsketänkandet som tar överhanden. Är man inte för gammal för att önsketänka om bättre form? Åtminstone borde man kommit till insikt att det inte finns några genvägar...
Hur som helst var det så himla härligt att äntligen få lufta de dassiga ol-pjucken. Dags att köpa nya by the way. Hyfsat bart i skogen, lite snö här och där men fin terräng för övrigt och en rolig bana. Resultat behöver vi inte prata om, jag har fått en liten genomkörare och nu kan det bara bli bättre.

Alfred, Viktor och Hanna hängde med till Fagersta. Även de fick göra premiär och tog ett varv på miniknat-banan. Belöningen var smörgås, varm choklad och sist men inte minst lite lördagsgodis.