Just nu sover...

...mina tre barn själva på övervåningen. I varsina rum. Vilket privilegium. Att ha ett eget rum. Eller är det ett privilegium? Hur vet jag att de vill ha egna rum, egentligen? Ibland är det ju väldigt skönt med tryggheten från storebror eller storasyster, som sover i sängen bredvid.

Minns åtminstone hur jag kände när jag var liten. Blev jag rädd för nåt fick jag gärna sova inne hos storebror några nätter, på en gästsäng mitt på golvet. Det kändes tryggt.

Viktor säger ibland att det skulle vara roligt att dela rum med någon av sina systrar. Men det har aldrig blivit så. Inte förrän nu i en kort renoverigsperiod. Elin har fått sova inne hos Hanna, och nån natt hos Viktor. Man märker att hon kännt tryggheten i att ha någon nära.

I natt sover hon för första gången i eget rum, ensam.

Viktor i sitt rum och Hanna har fått flytta in i sitt nya rum.

Vi får visa lite bilder senare, men hela dagen har bestått utav kånkande, bärande, städande, möblering osv.

Hanna ville ju inte ha ett barnsligt rum längre, herregud hon är ju 7 år!! Vet inte om hon är påverkad av levnadstiden i USA men ett rum i detta tema ville hon ha. Sagt och gjort, New York tapeten sitter som ett smäck på väggen. Coolt!

Elins rum ska också tapetseras, det finns rullar som bara ligger och väntar. Men nu är jag ändå osäker.

Saken är den att hon redan första dagen i sitt nya rum kluddar med pennor lite överallt.

I böckerna i bokhyllan, på kläderna, lite på väggen och på armar och ben.

Så antingen ryker pennorna eller så får omtapetsering vänta.

Hur som helst; när jag sitter här i soffan slås jag av tanken att barnen växer fort.

Här är jag, med man, hus och tre barn. My god! Det var ju sånt man drömde om när man var liten. Åtminstone drömde jag om det.

Mamma till tre, vilket ansvar jag har. Ibland oroar jag mig för vad som KAN hända.

Men jag försöker låta bli. Vad tjänar det till? Oroa sig för nåt man inte kan styra över.

Jag grät och oroade mig för min älskade farmor häromdagen. I onödan.

Hon är ok.

Minnen och upplevelser med farmor radade upp sig innanför ögonlocken. Herregud vad mycket roligt vi har varit med om. När man är med min farmor händer det alltid nåt. Lite knasiga saker, som inte händer andra skulle jag vilja säga. Hon är speciell. Älskar henne!

Jag tar vara på dagen. Vi lever nu.

Måste bara skriva en rad om när jag fyllde år. Världens bästa Mia kom förbi med sin Linn och Vickis barn Tuva och Hampus. Det jag skulle berätta är att Tuva är så gruvligt lik sin mamma. Hennes närvaro fick mina ögon att tåras. Var tvungen att bita mig i läppen för att inte börja gråta. Att ha Tuva här kändes nästan som att ha Vicki här. Det går inte att med ord berätta och förklara hur mycket jag saknar henne. Jag önskar att Hampus och Tuva kunde få sin mamma tillbaka. Tänker på dig Vicki.