...bland vassen.
Det var den här lilla ärtan.
Kusin Majken kom med båten och sina föräldrar på en kort fika.
Vi måste komma och hälsa på er snart, herregud hon känner ju inte igen oss snart.. :-)
Man är ju ändå den bästa faster hon har liksom ;-) Det måste man såklart leva upp till.
Undrar just när de andra buskusinerna tänker komma hemöver från semestern. Alfred och Anton saknar vi också!!
I morgon får vi i alla fall träffa kusinerna från Göteborg, äntligen!! Som vi har väntat och längtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar